Ingen premiär

Medan de flesta gjort tävlingspremiär redan eller gör den nu under påskhelgen så sitter jag hemma i fortfarande snöiga Gävle och följer allt på nätet. I lördags satt jag och följde GPS-trackingen och kände någon slags nervositet bubbla i kroppen. Inte för att jag hejade så jättemycket på någon speciell. Utan snarare att jag ville dit ut och fightas. Det var länge sedan jag kände den känslan nu. I Januari var vändningen på väg att ske men ytterliggare bakslag gör att jag nu inte ser vårsäsongen som annat än träningsperiod. Kanske första riktiga tävlingen för min del blir O-ringen, kanske SM. Men när jag väl ställer upp, med mål om att springa riktigt bra, så är det med kapacitet för topplaceringar. Det får ta den tid det tar att komma tillbaka, och när jag är tillbaka, så ska timmarna tala!