Category Archives: Life of Tynne

Då var det igång igen. Jag har öppnat säsongen på riktigt. Efter en lång skadeperiod gick jag in och chansade på sprint-SM i Göteborg. Veckan före var det mest fokus på att hinna bli hel och skadefri till lördagens kval. … Continue reading →

Man kan inte lära en gammal hund att sitta. Förändring är svårt. Dåliga vanor står alltid på lur. Man är som man är. Eller snarare, man är som man har blivit. Min största utmaning under vinterträningen var att hålla mig … Continue reading →

First the Left. Then the Right. Left. Right. Left. Right. Left. Right. Left. Right. Left. Right. Left. Right. Left. Right. Left. Right. Left. Right. Left. Right. Left. Right. Left. Right. Left. Right. Left. Right. Left. Right. Left. Right. Don’t look back on what you left behind. The only right way is forward. As … Continue reading →

Den femte December satt vi fyra grabbar hemma i lägenheten och var rätt less på att det blivit riktig vinter. Det hade varit någon vecka med 10-15 minusgrader och snömodd som man sprang runt och halkade i när man tränade. … Continue reading →

Jag önskar att löpa för mig var lika enkelt som att flyga för fåglarna. Korta stunder känns det så. Som om man flyger. Men tyvärr allt för sällan. Någon gång ska det vara som om löpning var en lika basal … Continue reading →

I förmiddags var det dags för det passet jag sett fram emot mest under UTH: långdistansen i Uppsalas förnämsta terräng, Lunsen. Ett pass där jag traditionellt smyger igång lugnt för att öka efterhand och på andra halvan av banan agera ånglok och … Continue reading →

Även om inläggen inte kommer i överflöd här på bloggen så betyder inte det, som oftast annars, att det går dåligt för mig träningsmässigt. Tvärtom, det går riktigt bra. Det brukar visserligen gå bra på hösten, efter tävlingssäsongens slut, så … Continue reading →

Jag är inte bara en periodare utan också en humörlöpare. Det behöver inte ha med varandra att göra även om viss koppling kan finnas. Humörlöparna är dock mer förekommande och man behöver absolut inte vara periodare för att vara humörlöpare. … Continue reading →

Min största fiende som orienterare är jag själv. Periodaren i mig. Ibland är jag riktigt bra, ibland riktigt jävla kass. Ibland tränar jag som om jag var landslagsman, ibland som om jag är motionär. Många tror att det beror på … Continue reading →

Det är väl kanske ingen nyhet men jag vill bara tala om att jag suger på sprint och har i princip alltid gjort det. Att jag inte just nu har en jättehög löpkapacitet är väl en sak (jag har ju … Continue reading →